Den här var min bror Daniels största önskan när han fyllde 16 år. En egen katt!

Slanten blev Pappa Lasses "garage-kompis". Han följde ofta med Lasse ner när han skulle smörja bussar eller liknande. Tyvärr hade han vita tassar, som fick tvättas från diesel och olja som han tassat runt i.
Mamma Stina var inte sen att låna "Slanten" och ta med honom på kattutsällningar. Där var han helt cool, satt gärna på domarbordet och tittade på publiken, och njöt. Det blev mångar BIS-huskatt genom åren.

Han hade en väldigt tät päls som stod rakt ut från kroppen, och härliga kontraster.

Orädd som han var var det ett under att han inte råkade åka med någon bil/buss hemifrån och hamna ute på äventyr. Däremot var det nog en bil som slutade hans korta liv.

Ingen är som du Slanten!!!